KRÖNIKA Cecilia Edström om näthat, personliga konversationer på nätet och om de skulle bli offentliga. “Jag kan inte låta bli att tänka payback time”.
***
”Din jävla hora. Någon borde köra upp en kniv i din fitta och vrida om.” Jag ber om ursäkt för inledningen men det värsta av allt är att det tyvärr inte är speciellt ovanligt att människor i offentligheten får mejl och kommentarer av det här slaget. Anonymt såklart.
Fler och fler unga modiga, framförallt tjejer, kliver nu fram i media och berättar om näthat och hot som inte sällan kommer från klasskamrater eller elever på samma skola. Självklart är personerna bakom anonyma. För vem är en sådan idiot att den stämplar så rakt igenom vidriga kommentarer med sitt eget namn? Ingen.
Näthatet bara fortsätter. Det är en flodvåg som aldrig tar slut. De drabbade är maktlösa. Hatarna i överläge.
Men tiden går. Och precis som allt annat förändras så kommer internet att se annorlunda ut i framtiden.
Information sparas. Det lagras. Någonstans på nätet ligger klossarna med våra personliga signaturer staplade – även om vi ibland förtränger det. Jag har många gånger funderat på hur det egentligen kommer se ut om tio eller tjugo år.
Tänk om de helt plötsligt skulle bli offentliga? Alla dessa klossar. Vad skulle ske?
Varje gång den här tanken föds i min hjärna trycker jag tillbaka den direkt. Bort, bara bort.
Ponera att man i framtiden kan skriva två namn, vilka som helst, i en sökmotor och vips så kommer det fram – all kontakt dessa två personer har haft. Exempelvis så ligger chattkonversationen på Facebook från 2013 helt plötsligt öppen för allmän beskådan. Alla meddelanden de skickat till varandra på WhatsApp tittar fram. Vem som helst kan scrolla sida upp och sida ner. Ett fint nöje en fredagkväll i ensamhetens tecken.
När bilden ändå är målad kan jag inte låta bli att tänka payback time. Det skulle vara så rätt åt näthatarna som i skydd av anonymiteten faktiskt kan ha förstört livet för en medmänniska. Tänk om för- och efternamn plötsligt stod med på deras vidriga kommentarer och mejl.
De drabbade har fortfarande blivit utsatta men hatarna är nu maktlösa. Uthängda. I min lilla hjärna så borde hatarna ta med det i beräkningen nästa gång de sitter vid tangentbordet. Kanske kan de få sina egna ord kastade i sitt eget ansikte snarare än de anar.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Har människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Frilansjournalist och nyhetschef på Mittmedia
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 5 2016:
