Cecilia jobbar som redaktör på DN och frilansjournalist. Har människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
KRÖNIKA Cecilia Edström om Facebook, beroendeställningar och risken att hjärntvättas. ”Facebook styr flöden på ett nästintill obehagligt sätt”
***
Samtidigt som jag älskar internet och sociala medier med allt vad det innebär så hatar jag det också. Det är liksom att man lever i två parallella världar, en på nätet och en irl (in real life). Min underliggande tes brukar vara ”kör på”. Men när det handlar om Facebook så har en väldig obehagskänsla smugit sig på med åren. En gång i tiden accepterade man användarvillkoren som privatperson och vet egentligen inte alls vad det innebär. Titt som tätt kommer det varningar i medier om att
Facebook ändrat något och att man ska vara på sin vakt. Men bryr man sig, ja kanske för stunden, sedan kör man på som vanligt igen.
Ju längre tiden går desto fler applikationer äger Facebook. Jag vet inte hur många verktyg eller spel eller sidor på internet som kräver att man har ett
facebookkonto. Man registrerar sig helt enkelt genom Facebook. Och vad ska man göra?
Utvecklingen går i en rasande takt och vill man hänga med så är det ju bara att trycka acceptera. Som privatperson känner jag mig oroad, men det är inte värst. Däremot är jag otroligt rädd för det mönster som jag ser företag följa.
Fler och fler företag blir mer och mer integrerade i Facebook. Har man inte Facebook och ska exempelvis jobba med webb på ett medieföretag så kan man i princip lika gärna söka sig till någon annan bransch. Facebook styr flöden av information på ett nästintill obehagligt sätt. Media har gjort sig beroende av Facebook.
För Mark Zuckerberg är det bara att vrida på algoritmerna en aning så kan trafikflöden sjunka eller bli nästintill obefintlig till sajten. Det hände i juli fjol. Max Read som är redaktör på Gawker i USA visade genom en graf sajtens trafik. Juni var en grym månad, likaså augusti. Men juli månad såg ut ungefär som en hajtand. I juli dog trafiken och det var inget de kunde påverka.
Det här får mig att tänka längre. Ett steg längre att det här kan, om det inte redan är, bli ett demokratiskt problem. I kölvattnet av Edward Snowdens avslöjande och högerextrema som växer sig allt starkare så rullar en film framför mina ögon. Jag ser ”The wave”, ”Vågen, ”Die Welle”, ni vet filmen som vi alla såg i skolan.
Filmen där en skolklass utsätts för ett socialpsykologiskt experiment i syfte att demonstrera hur en fascistisk rörelse kunde uppstå.
Eleverna blev indoktrinerade i ett sätt att tänka och köpte det rakt av. Det är långt kvar till dess så klart, men det skrämmer mig att se hur vi faller offer. Är vi inte där på Facebook, och med vi menar jag i första hand företag, så hamnar vi efter. Genom att successivt ha gått med på Facebooks villkor så har vi försatt oss i en beroendeställning. Facebook kanske snart bestämmer sig för att en viss politisk inriktning ska få mer utrymme än de andra. De kanske bestämmer sig för att ett visst företag är ett företag som de vill ska synas. De kanske vill att en viss person ska få mer makt. Klart att de kan ordna det. Ratta några algoritmer så är det klart.
Och vad ska vi göra? Sitta och titta på? Sakta hjärntvättas in i det sätt Facebook vill att vi ska tänka och se på saker? För hur ska vi ta oss ur den här skiten?
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Cecilia jobbar som redaktör på DN och frilansjournalist. Har människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 5 2015:
Läs fler krönikor av Cecilia här »
