Det är en kall majdag och det pyr av liv på Nordanå. En trappa upp i den stora stenbyggnaden tar Malin Vikberg av sig jackan, mössan och vantarna. Hon väntar på ett besked från En hjälpande hand, kanske kommer de snart att hitta en matchning för henne.
– Jag tror att jag är född till att hjälpa människor, det första ordet jag sa när jag kom ut ur magen var “kirurg”, skrattar Malin.
Sedan skiftar tonen något, och hon blir allvarligare. Många behöver en vän, säger hon.
– Det finns så otroligt många ensamma människor.
Oväntad vänskap
Det är inte första gången Malin väljer att engagera sig ideellt för en ensam människa. Under en period bodde hon i Umeå, och där fick hon upp ögonen för Frivilligcentralen. De arbetar, precis som En hjälpande hand, för att motverka ofrivillig ensamhet.
Malin själv är sjukpensionär på grund av en anorexisjukdom, vilket har satt käppar i hjulet för hennes dröm om att arbeta inom vården. Som volontär kände hon att hon ändå skulle kunna göra skillnad.
Sagt och gjort, hon gick på en informationsträff hos Frivilligcentralen och ett tag senare fick hon en ny vän.
– Från början tänkte jag att det skulle kännas bra att göra något gott för någon annan, men det gav mig så mycket. Det var liksom… wow.
Malin och en äldre kvinna hade blivit matchade baserat på att de båda var kreativa personer som tyckte om att skapa, och att de båda gillade att vara ute i naturen. De sågs någon gång varje vecka och umgicks, pratade och promenerade.
– Vi klickade verkligen. Jag längtade nog lika mycket till våra träffar som hon gjorde.
“Bara guldkornen”
Carina Lindberg är kommunens volontärsamordnare, en regelrätt matchmaker, som parar ihop rätt volontär med rätt besöksmottagare. Hon säger att de flesta volontärerna på En hjälpande hand själva är äldre.
– Den yngre generationen har nog fullt upp. Sen tror jag att en del äldre som har jobbat inom vården saknar de bitarna med sitt jobb. Att få ge all den tid man inte fick ge på boendet man jobbade på. Nu blir det inget städ eller tätt, utan istället bara guldkornen, att sitta vid köksbordet och prata bort en timme eller två, säger Carina.
Hon träffar alla som anmält sig, både volontärer och mottagare, och tar reda på vilka intressen och behov som finns hos de sökande. Sedan försöker hon göra så bra matchningar som möjligt, vilket kräver en viss fingertoppskänsla.
– Det är viktigt att personkemin stämmer. Det finns de som har väntat länge, medan en del får en matchning snabbt. Vi har ingen turordningslista, det ska vara matchningen som får styra. Likadant är det från volontärens sida.
Ofrivillig ensamhet
I Folkhälsomyndighetens kartläggning av personer över 85 år i Sverige uppger 40 procent av kvinnorna och nästan 30 procent av männen att de är ofrivilligt ensamma. Volontärsamordnaren Carina Lindberg menar att problemet med ensamhet växer.
– Problemet kommer bara att bli större och större när alla ska bo hemma så länge som möjligt, och det inte finns platser på äldreboenden. Den psykiska biten sätter sig på kroppen och man kan få krämpor.
Därför kan volontären betyda otroligt mycket, menar hon.
– Du får något att se fram emot, en ny bekantskap. Något som bryter i vardagen, säger Carina.
Finns tid för en vän
Det doftar kaffe i de stora ljusa lokalerna på Nordanå. Malin Vikberg berättar att det var självklart att engagera sig ideellt när hon flyttade tillbaka till Skellefteå. Hon vet vad umgänget kan betyda, både för henne och den ensamme. Men hon minns att några tankar snurrade i huvudet innan hon anmälde sig för första gången i Umeå.
– Jag var rädd att jag kanske skulle lova för mycket. Typ, tänk om jag tar på mig det här och så blir det inte bra? Men det har verkligen inte varit så.
Hon förklarar att hon aldrig såg det som att hon “gav” eller “avsatte” tid för den äldre kvinnan, istället delade Malin med glädje sin tid tillsammans med henne.
– Hon var min vän, och jag ställer gärna upp för mina vänner. Jag såg det inte som ett arbete, säger hon och funderar en stund.
– Man tänker ju inte så med vänner, att man ska “hinna lägga tid” på dem.
Åldersskillnad
Via En hjälpande hand i Skellefteå matchas personer vanligtvis baserat på saker som geografi och intressen, ibland även kön och ålder.
Men ålder behöver inte vara mer än en siffra, menar Malin.
– Åldern har ingen betydelse. En av mina närmaste vänner är 65 och vi är som tvillingsjälar. Personligen är jag nog äldre i huvudet än på papperet.
Äldre människor har många historier som är intressanta att lyssna på, säger Malin.
– Jag tycker om att höra om hur de har haft det i livet.
Stort behov
Volontärsamordnaren Carina Lindberg önskar att fler som känner sig ensamma fick vetskap om att de kan vända sig till En hjälpande hand. Ofta är det faktiskt inte den ensamme som tar kontakten med henne.
– Det är många gånger anhöriga som hör av sig till oss. Ofta efter jul eller sommar när de har varit hemma och sett hur mamma eller pappa har det, säger Carina.
Det är en win-win-situation
Malin Vikberg hoppas att fler, likt henne, väljer att engagera sig och hitta en ny vän att spendera tid tillsammans med.
– Det krävs så lite, en timme för dig kan göra en hel dag får någon som är ensam. Och det ger så mycket, det är en win-win-situation.
