Det första experimentet gjordes för två år sedan. Jón Óskar Arnason är jägare och vurmar för skog och mark. Varje år klämmer han in en jaktresa till Skottland och på godset han besöker finns ett litet destilleri. 2018 tog han med sig råvaror hemifrån.
Soltimmarna och det norrländska klimatet måste påverka smaken, tänkte han.
– De allra flesta som gör gin använder enbär som plockas i södra Europa som bas. Jag tog med mig enbär från Storkågeträsk och åkerbär från tomten hemma, säger han.
De gjorde en liten destillering och blev minst sagt förtjusta i vad som kom ut.
Jón Óskar bestämde sig. Han tänkte att vårt svenska vatten också måste göra skillnad i smaken. Hemma i Boviken inledde han processen med att söka tillstånd och annat nödvändigt, som att fixa utrustning. Sedan väntade ett enormt kartläggningsarbete.
Över 100 singel-destilleringar.
– Jag tänkte att det fanns så mycket råvaror med potential, men som det inte finns någon dokumentation om. Vilken smak får man om man destillerar granskott? Under de första månaderna gjorde jag över 100 singel-destilleringar med bara en råvara.
Många timmar har det blivit. Jón Óskar exemplifierar med sin kartläggning av blåbär.
– Jag gjorde destilleringar på blåbärsris, blåbärsblommor, gröna blåbär, mogna blåbär och slutligen på frysta blåbär. I slutändan avfärdade jag blåbär helt, berättar han.
Fångar hela året i smaken
Jón Óskar har jobbat på samma sätt med andra potentiella ingredienser och det mesta har plockats i området kring Boviken. Han är mån om att fånga den norrländska naturen och de svenska årstiderna i sin gin. Det har präglat alltihop.
– Det som destilleras på våren eller försommaren ska spegla smaken och lukten på det som växer då. Samtidigt ska det som destilleras på sensommaren och hösten spegla den mognad som naturen har gått in i. Jag vill inte att det ska smaka likadant.
Ska spegla smaken och lukten.
Han låter sedan ginen stå i oreglerad temperatur i ett år innan den buteljeras.
– Så det som jag buteljerar nästa år är hela 2020 på flaska. Det är jäkligt roligt.
Jón Óskar förklarar att den naturliga temperaturväxlingen också ger mer svängningar och stabilisering i smaken. Förutom enbär använder han sig nu av ingredienser som åkerbär, hjortron, vildhallon, pors, kråkbärsris, älgört, kvanne och en del annat.
Han kombinerar gärna plockningen med jakt när möjligheten finns.
– Man öppnar alla sinnen när man är på helspänn. Du känner lukterna och hör ljuden på ett annat sätt, det är svårt att få den upplevelsen utan att ha bössan på ryggen.
Får spridning över världen
Runtom i världen har folk börjat få upp ögonen för Jón Óskars gin. Drygt 100 liter blev det förra året, efter all research, och han siktar på att fyrdubbla produktionen i år.
Jag känner mig väldigt nöjd.
Med på den här resan är Jakob Nylund, som har tagit alla fotografier och byggt varumärket. Jón Óskar berättar att han även får mycket stöd från sin familj.
– Sedan är det fler som är med på ett hörn i processen, jag plockar inte allting själv.
En del av det som har buteljerats hittills stannar i Norrland, resten skickas på export.
– Jag har ett gäng leveranser lovade till Singapore och till en butik i Frankrike, som har bokat allt de kunnat egentligen. Jag känner mig väldigt nöjd, säger Jón Óskar Arnason.
