KRÖNIKA Cecilia Edström om att arbeta i grupp: ”Grupper är komplexa och mycket av det som händer i dem måste växa fram naturligt”
***
– Hur går det för er med grupparbetet?
– Nja, jag vet inte vad jag ska säga. Inte så bra.
Ungefär det här samtalet har utspelat sig på buss 53 inte bara en eller två, utan så många gånger att jag reagerade.
Eftersom slutstationen är en yrkeshögskola är bussen oftast proppfull med elever från en rad olika utbildningar inom vitt skilda branscher, och det är snarare regel än undantag att hamna mitt i främmande människors diskussioner. Det har förstås gjort att jag tagit ut lurarna ur öronen – och sett ett mönster. Trots att alla studerar olika saker, allt från bygg till design, har jag noterat ett gemensamt samtalsämne – grupparbeten. Alla diskussioner jag hört har varit negativa.
Det snackas besviket om personer som helst vill göra allt själv, är för osäkra och vill ses hela tiden, är lata och vill ses för sällan, aldrig kommer med idéer eller inte kan kompromissa. Det har suckats högt.
Frågan är om missnöjet från passagerarna på buss 53 är lika stort ute på arbetsplatser och i andra sammanhang där man jobbar i team? Hur lätt eller svårt har vi människor att samarbeta när vi blir ”tvingade” att samspela med folk vi inte själva valt? Med tanke på att vi tränat på att arbeta i grupp hela livet, inte minst under de tidiga skolåren, borde det givna svaret vara lätt. Men när jag tänker efter ytterligare en gång är svaret inte lika självklart.
Nu kan jag bara utgå från mig själv men visst var det egentligen enskilt arbete i grupp vi ägnade oss åt under skolåren? Det såg ungefär likadant ut varje gång. Läraren gjorde en gruppindelning och ett antal ämnen fördelades ut. Gruppen satte sig på något soft ställe i korridoren och bestämde vem som skulle grotta ner sig i vilken del. Alla gjorde sin del för sig själv. När allt var klart sågs man, ”provredovisade” och gick sedan upp på scenen för ett framförande.
Grupper är komplexa och mycket måste få växa fram naturligt. Samtidigt är min helt ovetenskapliga tes att vi generellt sett har för lite kunskap om vilka problem som kan uppstå i en grupp och framförallt hur vi ska tacklar dem. Samarbete i grupper är en gigantisk del av våra liv – vi gör det hela tiden och det vore kanske inte helt fel att ha ett litet skyddsnät i form av förståelse för hur grupper fungerar när det börjar barka.
Självklart finns det utbildningar på både skolor och arbetsplatser som innefattar de här sakerna men kanske borde vi börja prata om det tidigare.
Tänk om vi redan i tidiga år pratar om rollfördelning och vad det betyder att vara delaktig, att det kan se olika ut och att det inte bara är den som håller i pennan som gör jobbet. Att vi diskuterar hur olika strategier för samarbeten ser ut, hur vi ser till att allas idéer kommer fram och inte bara personens som hörs mest. Och vi bör nog också beröra hur man hanterar känslan av att ens idé inte var bra nog.
Allt kan man inte läsa sig till. Grupper är som sagt komplexa, men kanske skulle det bli ändå bli ett lite bättre slutresultat, och framförallt roligare – för alla.
Det här är bara en liten reflektion från buss 53. Varsågoda att diskutera den i grupp.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades i senaste numret av Megafonen – läs hela tidningen här:
