***
”Vad är klockan?” Vi sitter i solen ute på altanen och äter köpesbulla och sörplar kaffe. Just när vi landat och det ser ut som att de flesta sjunkit ner så där perfekt djupt i soffan kommer frågan. Frågan som ställs per automatik och många gånger helt obefogat. Ingenting var planerat efteråt. Alla hade semester. Ändå ställer någon frågan. Ungefär som att hon är nära att missa sista avsnittet av Game of Thrones.
Jobbkalendern är ganska talande för hur vi lever; en ruta för varje möte och specifik uppgift att ta itu med. Allt så klart under rätt dag och med en start- och sluttid. Okej, det skulle givetvis bli kaos om vi inte hade någon planering alls men det mest intressanta är att det fortsätter i samma stil både när man kommit hem och under helgen.
17.00-18.00 Mat
19.00-20.00 Träning
21.00-22.00 Sista avsnittet av Game of Thrones
22.30 Sängen
Funderade ett tag på att vara utan klocka en helg men det har inte blivit av. Ärligt talat känns det skrämmande att vakna och inte ha koll på om klockan är 08.00 eller 11.00, äta när man är hungrig oavsett vilken siffra visarna står på eller gå och lägga sig när ögonlocken känns tunga. Tänk om klockan bara är 19! Kontrollbehovet kickar in här, annars är det helt säkert att jag hade testat.
Konstigt nog känns tanken på att inte ha något att förhålla sig till stressande – även om det på pappret borde vara precis tvärtom.
Sen är det ju det här med alla rutor i kalendern både på ledig tid och under semestern. Mest troligt hinns de inte med för att man lyssnat mer inåt. Men stopp och stanna! Vi är lurade! Hur ofta är ”det man måste hinna” livsviktigt? Kan det verkligen inte vänta? Tänk om det till och med är mer livsviktigt att stanna längre i härliga stunder som ger en energi?
I tidsrutan med start- och sluttid stod det den dagen ”fika på altanen med vänner” men hade vi sagt upp oss som slavar under tiden kunde det istället ha blivit en heldag med bad, brännbollsmatch och en poppad bubbelflaska med utsikt över kommunens vackraste vy. Helt spontant. Helt på känsla.
Av en slump ramlade jag kort därefter över en artikel om den nordnorska ön Sommarøy som siktar på att bli världens första tidsfria zon under sommaren. Midnattssolen gör ju att det är ljust dygnet runt. PR eller ej – det är en kittlande tanke. Vad skulle hända om vi helt plötsligt skrotade alla klockor?
Blir förslaget på Sommarøy verklighet betyder det till exempel att affärerna skippar specifika öppettider.
”För många av oss skulle det bara vara att formalisera något som vi har praktiserat i generationer, det vill säga ett tidsfritt liv. Det är ständigt dagsljus och vi lever därefter. Mitt i natten ser du barn som spelar fotboll, människor som målar sina hus och tonåringar som tar en simtur”, säger Kjell Ove Hveding, en av lokalborna bakom initiativet, till Utemagasinet.
Mitt överpeppade jag med noll konsekvenstänk gick igång rejält och övervägde att flytta dit när han sa:
”Vi vill inte veta vilken tid det är, vi vill ha kul tillsammans och njuta av vad ögonblicket, naturen och det vårt samhälle ger”.
Så himla fint!
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människor som sitt största intresse.
