KRÖNIKA Cecilia Edström om Etage, ishockey och nya tider: “Något har hänt. Skelleftebor verkar inte längre bara identifiera sig med ishockey & svartgult.”
***
Jag har bott i Skellefteå i ungefär tio år och flyttade därifrån för snart fyra år sedan. Jag lämnade en stad som andades vardagslunk. Det var måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och sedan lördag och söndag. Så började det om. En gång om året kom Skellefteåfestivalen. Fylla och sexuella ofredanden som inte anmäldes. Jag kommer ihåg hur folk snackade om orimliga biljettpriser. Jag kommer ihåg en oxfilérullad med efterföljande matförgiftning.
Jag kan inte påstå att jag hänger i Skellefteå speciellt ofta i dag. Däremot hänger jag med i sociala medier, egentligen mer än vad en själ klarar av. Men i alla fall.
Min högst personliga bild är att Skellefteå har fått ett helt nytt självförtroende, ett riktigt bra självförtroende. Efter Etage slog igen har inget varit sig likt. Sorgen var stor och långdragen. Det vet alla som var med på den tiden. Trapporna, vrårna, heltäckningsmattan och vyn från toppen till botten. Där hörde jag Bomfunk MC’s låt ”Freestyler” för första gången. Det låter löjligt men det var liksom själen. Det och Skellefteå AIK.
Men något har hänt. Skelleftebor verkar inte längre bara identifiera sig med ishockey och svartgult. Det snackas inte bara om stadens stolthet. Det snackas om helt andra grejer och det snackas bland människor som inte ens har en naturlig koppling till schtaaaan. Folk som aldrig satt sin fot där…eller här kanske jag ska skriva.
Det är en ny club. Det är en flotte. Det är digitala designföretag. Det är framtidens elbilstillverkare. Och det är en massa annat.
Vad det beror på att jag just nu tycker mig se en förändring av självförtroendet vet jag inte. Det här är min bild och alla håller kanske inte med om den. Hur det än är så är det förbannat roligt att en medelstor stad i Västerbotten, som bara skulle kunna vara en genomfartsled med en Max hamburgerrestaurang, tar för sig på det här sättet.
Det är lätt att få mindervärdeskomplex i en mindre stad, ett samhälle eller en by. Man tittar på de större och tänker att något liknande skulle aldrig funka att göra här. Men det funkar. Det är ju inte minst #enflotte ett bevis på.
Hur många gånger har man inte diskuterat en till synes simpel men framgångsrik uppfinning och tänkt – ”det där skulle ju till och med jag ha klarat av att komma på”. Och det behöver inte vara så svårt.
Tänk nytt, våga misslyckas, signalera självförtroende – och det är stor chans att det blir succé. Men då gäller det också att invånarna bjuder till och är med på noterna. Precis som Skellefteborna just nu verkar vara. Keep up!
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Har människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Frilansjournalist och nyhetschef på Mittmedia
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 7 2016:
